Gravfält

Gravfält, Vallentuna

Vallentuna, Vallentuna

Gravfälten är Roslagens vanligaste fornlämning — tusentals högar, runda och kvadratiska stensättningar och resta stenar, främst från järnåldern. De ligger ofta nära forntida gårdar och längs gamla vägar, och visar var människor bodde och begravde sina döda i mer än tusen år.

Beskrivning

Strax utanför Vallentuna centrum breder ett av bygdens äldsta gravfält ut sig över ett drygt 200 meter långt område, där omkring 50 gravar från forntiden fortfarande vilar i landskapet. Här finns högar, runda stensättningar och vad som möjligen kan vara ett röse – en stensamling som med tiden möjligen fyllts på med odlingssten från omgivande marker. Många av gravarna är nästan dolda under torv och mossa, men den som tittar noga kan ana kantstenar, mittmarkeringar och de försänkningar som vittnar om att gravar öppnats av nyfikna händer långt före arkeologins tid.

Inventeringsbeskrivning (RAÄ)

Gravfältet i Vallentuna är cirka 200 meter långt och mellan 55–90 meter brett, orienterat i nordostlig–sydvästlig riktning. Det innehåller omkring 50 fornlämningar: en möjlig röse, fyra högar och cirka 45 runda stensättningar. Röset (i gravfältets sydvästliga del) är 6 meter i diameter och 0,8 meter högt. Stenarna är övertorvade och övermossade, och större block förekommer spridda. I öster finns ett större block på 2 × 1 meter. Det är osäkert om röset är en äkta röse eller en hög som vuxit till genom påförd odlings- eller röjningssten. Högarna är 6–8 meter i diameter och 0,6–0,8 meter höga. Några har stenar synliga på ytan, en har ett större block i mitten med antydan till kantkedja runt sig, och en innehåller två gropar — en i mitten och en större i väst. De runda stensättningarna är vanligen 5–7 meter i diameter och 0,1–0,3 meter höga. De flesta är övertorvade, och flera har enstaka stenar eller mittstenar. Minst sex stensättningar har en mittsten, och några innehåller gropar eller större block inlagda i kanten.

Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).

Se posten i Fornsök (RAÄ) →