Hällristning, Riala
Riala
Hällristningarna är bland Roslagens äldsta synliga spår av människor - mest skålgropar (älvkvarnar), men ibland även figurer. De ristades i berghällar och flyttblock, många redan under bronsåldern, och kopplas ofta till fruktbarhetskult och offer.
Beskrivning
På en brant sydvästsluttning i Riala löper en nästan fyra och en halv meter lång slipensad ränna genom berghällen – ett märkligt och storskaligt ingrepp som forntida händer en gång mejslat fram. Sällskap ges av tre skålgropar i varierande storlek, och några meter längre bort, på en liten hällrygg för sig själv, sitter ytterligare en ensam skålgrop. Hällristningarna hittades så sent som 2013 och låg länge dolda, delvis under ett täcke av lav som fortfarande klamrar sig fast över delar av rännan.
Inventeringsbeskrivning (RAÄ)
Hällristningsområdet är cirka 7 × 5 meter stort och sträcker sig i sydvästlig–nordostlig riktning. Det innehåller två hällristningar. Den första är cirka 4,5 × 1 meter och består av en kan (en långsträckt ränna) samt tre skålgropar. Kanan, som är cirka 4,4 × 0,4 meter, är slipensad men till stor del täckt av lav och ligger på en bratt sydvästsluttning. Skålgroparna är 4–6 centimeter i diameter och 0,5–2 centimeter djupa. Den andra hällristningen ligger cirka 4 meter sydväst om den första och består av en enda skålgrop (4 cm i diameter, 1 cm djup) på en liten hällrygg. Området upptäcktes under specialinventering år 2013.
Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).
Se posten i Fornsök (RAÄ) →