Runristning, Skederid
Skederid
Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.
Runinskrift · U ATA3916/47
… …-ontʀ sta… …uaisʜa… …-ruᴍ…
… [st]andr stæ[inn] … …
… stands the stone …
Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)
Beskrivning
Vid Skederids kyrka finns fyra runstenar bevarade från vikingatiden, inbyggda i själva kyrkan på olika och ibland svårtillgängliga platser. En av dem sitter inmurad högt uppe i västgaveln, där den nedre delen är bruten och inskriften inte längre kan läsas i sin helhet. Inne i vapenhuset döljer sig ytterligare tre fragment av grå sandsten – ett av dem är till och med inmurad som grundsten under trägolvet vid predikstolen, med ristningen vänd inåt mot väggen. Det är en påminnelse om hur äldre tiders byggare inte alltid behandlade fornlämningarna med den vördnad vi kanske hade önskat.
Inventeringsbeskrivning (RAÄ)
Fyra runstenar finns bevarade på Skederids kyrka. Den första är en granitsten (cirka 1,07 × 0,7 m) som är inmurad horisontalt i kyrkans västgavel ungefär 10 meter upp och finns beskriven som U 517; nedre delen av stenen är bruten och inskriften därför ofullständig. Inne i vapenhuset återfinns tre ytterligare fragment av grå sandsten – två mindre stenar (cirka 0,8 × 0,43 m respektive 0,18 × 0,18 m) vars ristningsidor vänds inåt mot rummet, samt ett större fragment (cirka 1,3 × 0,5 m) inmurad som grundsten under trägolvet vid predikstolen med inskrift på västra sidan. Beskrivningen är inte fullt kvalitetssäkrad och information kan vara felaktig eller inaktuell.
Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).
Se posten i Fornsök (RAÄ) →