Runristning, Söderby-Karl
Söderby-Karl
Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.
Runinskrift · U 583
… …in × þi…a × eftiʀ × -…
… [ste]in þe[nn]a eptir …
… this stone in memory of …
Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)
Beskrivning
I vapenhuset till Söderby-Karls medeltida kyrkoruin vilar ett fragment av en runsten i röd sandsten — troligen två delar av samma ursprungliga sten. Runorna är välbevarade och vittnar om människor som levde och mindes varandra här långt innan kyrkmurarna av gråsten en dag lämnades åt sitt öde. Ruinen restaurerades på 1900-talet och omges fortfarande av en ödekyrkogård med en gammal gårdsmur, ett stilla och stämningsfullt plats där historia och natur möts.
Inventeringsbeskrivning (RAÄ)
Kyrkan var cirka 21 × 14,5 meter och består av ett kor, långhus, sakristia och vapenhus. Murarna är uppförda av gråsten och är idag 1–2,5 meter höga och 1–1,5 meter tjocka. Ruinen restaurerades 1933–1934 och 1975. Inom vapenhuset ligger ett fragment av en runsten av röd sandsten (cirka 0,8–0,9 meter högt) med runhöjd på 10 centimeter; fragmentet består troligen av två delar från samma sten. Kring kyrkan ligger en ödekyrkogård på cirka 65 × 50–70 meter som omges av en gårdsmur av gråsten (1,5–1,8 meter bred och 1–1,5 meter hög) på norr- och delar av öst- och västra sidan. Öst om koret står ett träkors rest.
Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).
Se posten i Fornsök (RAÄ) →