Postrodden över Ålands hav – bondeposten i Grisslehamn

Det finns få sträckor i svensk historia som krävt så mycket mod av så vanliga människor som vattnet mellan Grisslehamn och Eckerö. I nästan tre sekel rodde och seglade roslagsbönder över Ålands hav med rikets post, i öppna båtar, året runt, i storm, dimma och drivis. Det var ett av Sveriges viktigaste kommunikationsstråk – och ett av dess farligaste. Idag lever minnet vidare i den årliga Postrodden, en tävling som hyllar dessa namnlösa postförares insats.

En postväg över havet

Behovet av en ordnad postgång ledde till att det svenska postväsendet inrättades 1636. Två år senare, 1638, etablerades en postväg från Stockholm till Åbo – en av rikets fem huvudpostlinjer. Vägen gick från Stockholm, som en budkavle från bonde till bonde, ut till Gamla Grisslehamn på Väddö, därifrån med båt över Ålands hav till Storby på Eckerö, vidare genom Åland och över skärgården till Åbo och längre österut. Eftersom Finland då var en del av det svenska riket var detta inte en utrikes postlinje utan ryggraden i förbindelsen mellan rikets västra och östra halvor. Den öppna havssträckan mellan Grisslehamn och Eckerö är ungefär 44 kilometer – en avsevärd distans att ro i en liten öppen båt.

Böndernas postplikt

Posten fördes inte av anställda postiljoner utan av bönderna själva, genom ett rotesystem. Bönderna i skärgården delades in i postrotar med så många män som behövdes för att bemanna en postrotebåt, och de turades om enligt en fastställd ordning. Just bönderna på Väddö och Eckerö hade det särskilda ansvaret för transporterna över själva Ålands hav. Det var en skyldighet, inte ett yrke man valde – och den följde med jorden. Värst var den så kallade menförestiden, när isen varken bar eller brast: då fick besättningarna dra båtarna över islägg, vada och ro genom drivis, ibland i timmar. Till detta kom höststormar, vinterkyla och dimma.

Hur många dog?

Att färden krävde dödsoffer är väl belagt. (Osäker uppgift: den ofta upprepade siffran att omkring 200 postförare omkommit förekommer i flera populära framställningar, men bekräftas inte i de mer källkritiska redogörelserna. Den bör betraktas som en uppskattning, inte ett verifierat faktum.) Klart är att dödligheten var påtaglig och att postplikten satte djupa spår i de berörda byarna, där antalet änkor var högt.

När posten upphörde

Bondeposten över Ålands hav levde kvar förvånansvärt länge. Ångfartyg började ta över posttrafiken successivt under senare delen av 1800-talet, men böndernas formella skyldighet bestod längre. (Osäkra/preciserade årtal: källorna anger att den åländska postplikten formellt fanns kvar till den 31 december 1910, och att den gamla postvägen användes för sista gången under den stränga vintern 1910/1911. Årtalen syftar alltså på olika saker – det formella avvecklandet respektive den sista faktiska överfarten.)

Postrodden idag

Minnet av postbönderna väcktes till liv 1966, då en roddbåt från Åland kom till Grisslehamn med en postsäck. Idén fick fäste, och sedan 1974 hålls Postrodden årligen, vanligen i juni, med deltagande allmogebåtar från både Åland och Sverige som ror den klassiska sträckan. Roddarna är ofta klädda i tidstrogna dräkter, och evenemanget förenar idrott, historia och gränsöverskridande gemenskap mellan Roslagen och Åland. För Grisslehamn, denna lilla utpost längst ut på Väddö – där konstnären Albert Engström senare slog sig ner och där färjan till Eckerö fortfarande går – är postrodden en levande länk till det förflutna.

Källor

• Postrodden, Postvägen Stockholm–Åbo – Wikipedia
• Sveriges viktigaste postväg gick över havet – Populär Historia
• Postvägen över Åland (Christer Kuvaja)