Rindö Redutt

Rindö Redutt är en befästning belägen på Rindö öns västra udde, strax utanför Vaxholm i Stockholms skärgård. Anläggningen uppfördes som ett komplement till Vaxholms kastell för att skydda inloppet till Stockholm, och tack vare sin högt belägna position kunde man kontrollera sektorn i norr och nordost samt med kanoneld täcka vattnet intill kastellet.

Arkitektur och försvarsverk

Redutten ritades av fortifikationsingenjören Johan af Kleen och byggdes under andra hälften av 1800-talet. Den domineras av en donjon vars huvudfasad är vänd mot nordväst. Fasaden mot innergården är uppförd i tegel, medan gavlarna och havssidan består av granit. Borggården omges av vallar, en djup grav och en fältvall med sprängstenar placerade för att försvåra anfall. Reduttens två kaponjärer — de första i sitt slag i Sverige — möjliggjorde eld längs hela försvarslinjen. Till anläggningen hörde också ett batteri från 1870-talet, delvis nedsprängd i berget och utrustat med pansarkupoler, även det ett pionjärprojekt i landet.

Genom ett försvarsbeslut på 1920-talet lyftes Vaxholms inre försvarslinje ur krigsorganisationen, och befästningarna på Rindö förlorade sin militära funktion. Under efterkrigstiden användes redutten som militärt förråd. Sedan 1935 är Rindö Redutt klassad som byggnadsminne och förvaltas av Statens fastighetsverk — ett välbevarat vittnesbörd om skärgårdens militära historia.

Texten bygger på Wikipedia (CC BY-SA).