Runristning

Runristning, Vallentuna

Vallentuna, Vallentuna

Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.

Runinskrift · U 247

Translitterering

kasla[uk ·] lt [hkua ·] s[tai](n) [·] i[f]tiʀ · ketil · broþu(r) [s](i)n [su]ain (r)[sti]

Normalisering (fornnordiska)

"Fastlaug(?) lét hǫggva stein eptir "Ketil, bróður sinn. "Sveinn risti.

Översättning (engelska)

Fastlaug(?) had the stone cut in memory of Ketill, her brother. Sveinn carved.

Se i Runor / SRDB →

Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)

Beskrivning

Här vid Vallentuna vilar en runsten som burit på sitt budskap i mer än tusen år – om än med tidens tand tydligt märkbar i den vittrade ytan. Stenen reser sig knappa en och en halv meter ur marken och vänder sitt ristade ansikte mot sydväst, som om den ännu söker uppmärksamhet från förbipasserande. Runorna är finhugna och kräver ett tålmodigt öga för att läsas, och stenen skulle behöva både rengöring och ommålning för att ge sina hemligheter rättvisa.

Inventeringsbeskrivning (RAÄ)

Runstenen är 1,3 meter hög, 1 meter bred och 0,4 meter tjock, orienterad i nordväst–sydöstlig riktning. Ristningsytan vetter mot sydväst och är starkt vittrad. Runorna är 7–8 centimeter höga och huggna 3–5 millimeter djupt. Stenen skulle behöva rengöras och imålas för att bevara runristningen.

Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).

Se posten i Fornsök (RAÄ) →