Runristning

Runristning, Vallentuna

Vallentuna, Vallentuna

Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.

Runinskrift · U 251

Translitterering

fasti · lit · hkua · runar · þisar · iftʀ fastulf · sun sin

Normalisering (fornnordiska)

"Fasti let haggva runaʀ þessaʀ æftiʀ "Fastulf, sun sinn.

Översättning (engelska)

Fasti had these runes cut in memory of Fastulfr, his son.

Se i Runor / SRDB →

Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)

Beskrivning

Här i Vallentuna har någon för länge sedan mejslat in ett budskap i den nakna bergshällen – en slingrande runrad som ännu går att läsa om du söker upp platsen. Intill runorna ringlar en orm runt ett fyrfotadjur, ett bildspråk som var fullt av mening för den som skapade det. Ristningen är ett direkt handtag tillbaka till en svunnen tid, bevarad i det hårda berget precis som den alltid har legat.

Inventeringsbeskrivning (RAÄ)

Runristningen finns inristad i fast bergshäll och är cirka 1,9 × 1,1 meter stor, orienterad nordnordväst–syddsydöst. Den består av en imålad runslinga på den sydöstliga delen av berget samt ett fyrfotadjur omvecklat av en orm. Runorna är mellan 5 och 9 centimeter breda med linjer som är 4–6 millimeter breda och 1–2 millimeter djupa.

Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).

Se posten i Fornsök (RAÄ) →