Runristning

Runristning, Vallentuna

Vallentuna, Vallentuna

Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.

Runinskrift · U 239

Translitterering

i(k)a lit hkua · staina · … …a -o--a … ----kru-…

Normalisering (fornnordiska)

"Inga let haggva stæina … "… [b]o[nd]a … …

Översättning (engelska)

Inga had the stones cut … husbandman …

Se i Runor / SRDB →

Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)

Beskrivning

En rest granitsten möter dig här med runor och ornamentik ristade i sin norra sida — även om ytan vittrat och flagat med århundradenas gång syns spåren av ett forntida hantverk ännu kvar. Stenen har levt ett rörligt liv: på 1600-talet stod den vid en bro vid Myrby, sedan flyttades den norr om vägen med inskriften vänd mot söder, och först därefter hamnade den på sin nuvarande plats. Det är ett minne om att fornlämningar sällan stått orörda — de har burits med i landskapets förändring, generation efter generation.

Inventeringsbeskrivning (RAÄ)

Runstenen är gjord av granit och är 1,7 meter hög, 0,95 meter bred (från öst till väst) och 0,4 meter tjock. Nordsidan är dekorerad med runor och ornamentering, men ytan är starkt flagad. Runorna är 5–7 centimeter höga, och stenen lutar cirka 20 grader mot norr. Runstenen har flyttats flera gånger: den står nu på sin nuvarande plats, men stod tidigare norr om vägen med inskriften vänd mot söder, och på 1600-talet fanns den vid en bro vid Myrby.

Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).

Se posten i Fornsök (RAÄ) →