Runristning

Runristning, Vallentuna

Vallentuna, Vallentuna

Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.

Runinskrift · U 236

Translitterering

' ulfs arfar ' i linteu ' lata ' raisa ' þisa ' staina ' eftʀ ' faþur ' sin ' uk ' broþur ' uk ' bru ' karþu × uiseti hiuk

Normalisering (fornnordiska)

"Ulfs arfar í "Lindey láta reisa þessa steina eptir fǫður sinn ok bróður ok brú gerðu. "Véseti hjó.

Översättning (engelska)

Ulfr's heirs í Lindey have raised these stones and made the bridge in memory of their father and brother. Véseti cut.

Se i Runor / SRDB →

Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)

Beskrivning

En rest av granit reser sig vid åkerdiket – en runsten med inristade och inmålade runor som en gång vaktade en gammal väg över sankmarken här. Stenen tillhörde en hel bro- och vägkonstruktion med runstenar vid ändarna, en sträckning som syns redan på 1600-talets kartor och som användes ända till 1937. Idag står den trettio meter från sin ursprungliga plats, fastsatt i ett fundament, men runslingan på stenens sydsida är fortfarande tydlig och för tankarna till alla de resenärer som en gång passerade här.

Inventeringsbeskrivning (RAÄ)

Runstenen är gjord av granit och mäter 1,85 meter hög, 0,7 meter bred (österut–västerut) och 0,5 meter tjock. På dess sydsida finns en inmålad runslinga med linjer på 5–9 millimeter breda och 1–2 millimeter djupa, medan runorna är 5–9 centimeter höga. Stenen står idag sekundärt fastsatt i ett betong- och stenfundament i åkerdiket, cirka 30 meter söder om sin ursprungliga plats. Den tillhörde ursprungligen en väg- och brobro som ledde över en sankmark och hade runstenar även vid sina ändar; vägen lades ned 1937 och motsvarar den väg som visas på 1600-talskarta.

Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).

Se posten i Fornsök (RAÄ) →